Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Familjen i Prestgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Gabriel hade alltför godt hufvud för att af dessa
granna ord lata helt och hållet föra sig bakom ljuset;
men icke destomindre insåg han nödvändigheten alt för
sina egna afsigters vinnande stå i ett vänskapligt och
förtroligt förhållande till Ursulas stjufmoder.
Hvad som emellan dessa båda vidare ordades,
gömma vi till ett annat tillfälle. Högst belåtna skiljdes de
ifrån hvarandra, i den ömsesidiga förhoppning, alt hvar
för sig hafva hunnit målet närmare.
Ursula hade emellertid på sin kammare läst
följande :
"Min goda syster!
Max lefver . .. lefver ännu . . . huru länge står i
Guds hand!... På slagfältet vid Grossbeeren, den 23
Augusti, den för den allierade arméen ärorika dagen, fann
jag honom liggande illa sårad i axeln, efter att förut
hafva pä ett lysande sätt utmärkt sig. Han befinner sig
för närvarande hos grefvinnan Bulow, hvars make genom
den vid Grossbeeren vunna segern, kan anses hafva
bidragit till Berlins räddning. En hel dag har jag
derstädes suttit vid hans sjuksäng. Med en innerlig,
obeskrif-bar glädje återsåg han sin barndomsvän. Många ord
kunde han ej säga; men, i händelse han dör, voro det
tvänne ting, som lågo honom om hjertat: först att hans
femtonåriga, moderlösa syster skulle öfverföras till Sverige,
för att i hans fosterföräldrars hus lägga till, i en som
han hoppades, för verldens stormar säker hamn; och det
andra: att jag med denna medaljong skulle öfverbringa
Ursula hans sista helsning.
Han har icke glömt den lilla, trettonåriga flickan,
som i hans barndom var hans käraste på jorden, och är
det än . . . och jag tror att han för dig är . .. Men
oskuldens känslor äro mig heliga, jag vill ej intränga
längre i dina hjertkamrar än som du redan tillåtit mig
.. . och han är nöjd med Guds vilja, nöjd alt"dö, nöjd att
lefva, "såvida han", såsom han sade, "kan uträtta något godt,
något nyttigt i lifvet." Jag kan ej neka, att jag, som
andra unga militärer, med en viss enthusiasm motsåg det
äfventyrliga, omvexlingsrika i ett fälttåg, ehuru jag ej var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
