- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
66

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Potpourri från Krigstheatern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han liggande på en halmkärfve gret bittert; soldaten
stående bredvid honom, ville tvinga honom fortsatta sin
marsch, då en annan krigare af samma nation yttrade:

— F—n tage både honom och alla hans kamrater;
det önskar jag af hjertans grund!

En svensk soldat som händelsevis var närvarande,
yttrade:

— Säg icke så! denne måste lyda och har fullgjort
sin skyldighet och så bore äfven vi göra *).

Vi anföra denna anekdot som ett bevis på den
bitterhet, hvilken i Preussiska arméen, ja snart sagdt i hela
Tyskland, var rådande mot fransoserna.

—- Det är en ynkrygg, det må man bekänna! —
yttrade K. på fransyska, troligen i afsigt att den
olycklige skulle höra hans ord.

— Du vet ej hvarföre han gråter! — svarade
Henrik pä samma språk.

— Hvem talar? — frågade fransosen, — pä
dialekten hör jag att det icke är någon landsman, men kan
en fiende så väl förstå mig... ja, sannt, han vet icke
hvarföre jag gråter.

Henrik lutade sig öfver honom:

— Det är icke någon fiende!

— Hvad landsman är ni?

— Jag är svensk.

— Svenskarna äro ju våra fiender?

— Svenska nationen strider mot er nation, men
svenskarna äro kristna, som icke hysa enskilt agg mot dem
som aldrig’med vett och vilja tillfogat dem något ondt...
Det var en af våra som nyss sade: "Denne har fullgjort
vår skyldighet, så bore äfven vi göra."

— Hvad ni måtte vara... god! — återtog den
sårade, — jag gråter icke öfver min blessyr, men jag
sörjer min bror som nyss stupade vid min sida .. . min
ende bror, min gamle faders käraste son. . . och han
gret öfverljudt.

•) Denna anekdot är till grunden sann, men händelsen
tilldrog sig vid Grossbeeren och icke vid Dennewitz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free