Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Potpourri från Krigstheatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Den 8 September klockan half 10 förmiddagen
förenades och uppställdes alla armékorpser på del stridsfält,
från hvilket man föregående dagen befriat sårade och döda.
Rejrementvis formerades fyrkant med artilleriet i
luckorna. I hvarje division af de fyra arraéekorpserna sjöngs
i anledning af den vid Dennewitz den 6 Sept. vunna
segern, ett högtidligt Te Deum.
Låtom oss några minuter, på inbillningens vingar,
färdas till svenska arméen, och lyssna till deras enkla
men re rande Choral.
Luthers gamla anderika psalm:
"Vår Gud är oss en väldig borg,"
sjöngs ackompagnerad af den fullständigaste
regementsmusik.
Qvinnor och barn i legio hade samlat sig i närheten
af Svenskarna; många af dem erinrade sig i dessa
ögonblick den evangeliska e^igt minnesvärda berättelsen om
Den Himmelska härskarans sång som hördes af herdarna
vid Bethlehem. Icke jemföra vi himmelen med jorden,
ljuset med gruset; men för dessa upprörda varelser, var
det som om i dessa stunder, sången så tillsägandes lik
en brusande ström, tonat från skyn, en prophetia om de
sånger de en gång finge höra, då jordens strider
upphört för evigt.
Himmelen, som liknande en grå enfärgad
marmor-döm, hvälfde sig öfver fältet, var jemnraulen: men vid
dessa strofer
"För himmel, ej för jord vi gå
Till strids och glade äre!"
frambröt solen, skyarna skingrade sig allt mer och mer,
det var som om ett ljushaf med en hast nedströmmat
öfver de bedjande skarorna.
Sången tystnade; hvar pastor inom sitt regemente,
sade en kort tacksägelse, efter hvilken följde Fader vår
och välsignelsen.
Kanske var det mången bland de både äldre och
yngre krigarne af befälet, som nu för första gången,
sedan de stodo vid sin moders knän, bad en bön. .. men
våga vi tro och hoppas att de under den bönen smakade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
