Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Potpourri från Krigstheatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
en af dem hittills okänd fröjd, under det att de lärde sig
förstå hetydelsen af ordet andakt. . . Under pukor,
trumpeter och åtföljande instrumenter, upptogs slutligen vår
svenska p«alm:
"Nu tackar Gud allt folk!"
Och allt folk prisade Herran!
Efter gudstjenstens slut uppsökte Henrik Nordensvärd
sin svåger Bergenstrahl.
— Ehuru jag just icke längtar efter dödeu, — sade
denne, — längtar jag dock att värt regemente skall
verksammare än hittills få deltaga i striden!
— Er tur äfven som vår, — menade Henrik, —
kommer, och som jag är vid jägrarna tänker jag, att
tillfälle nog gifves att få pröfva klingan.
— Vet du hvad jag äfven längtar efter, Henrik?
— Är det något som rörer Adéle?
— Derom är icke fråga nu, — sade med en egen,
afböjande ton, Ragnar — jag längtar att få se "L^Homme
du Siècle" *).
— Denna längtan känner äfven jag, — gemälte
Henrik. — Huru stor skulle han icke kunnat vara...
om han lyssnat till rösten som ropade: "Hitintills skall
du gå men icke vidare, här skola dina stolta böljor
lägga sig!"
Ragnar såg några minuter stillatigande på Henrik.
— Huru mår du Henrik? — sade han slutligen.
— Huru så?
— Dina ögon brinna af en feberaktig glans.
— Göra de? — svarade han, och som om han med
flit velat öfvergå till ett annat ämne, yttrade han: —
Om man skrefve hundrade ark om Te Deum på strids-
*) Seklets hjelte; ett epithet man tilldelade Napoleon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
