Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VIII. En Gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII.
En Gåta.
September månad led mot sitt slut; under tiden
hade Henrik på ett par dagar medan arméen ännu låg qvar
i trakten af Jüterbock, besökt sin vän i Berlin.
I det ögonblick han inträdde i Max’ rum, satt denne
lutad mot kuddarne i en beqväm soffa, sysselsatt att
genomögna några bref, hvilka lågo på ett bord framför
honom, bredvid hvilket syntes något på en gång mörkt och
glänsande, som genast ådrog sig Henriks uppmärksamhet.
Vår konvalescent satt insvept i en vid uniforms-syrtut;
håret låg så, att den vackra pannan var fri; vid åsynen
af Henrik, drog sig munnen till ett leende, och med en
outsägligt uttrycksfull blick, utsträckte han sin hand mot
honom, sägande:
— Nu Henrik, kan jag både tacka dig och tala
med dig!
Med värma fattade Henrik Max’s hand.
— Det första bry vi oss icke om, men det senare
är mig kärt, mycket kärt! — tillade han glädtigt, i
det han fattade vännens hand, sättande sig i soffan vid
dess sida.
— Det har åter varit en strid på lif och död, hör
jag! — sade Max.
— Ja, och striden tog en för de allierade både
lycklig och ärofull vändning, men hvad har du der? —
och Henrik tog i sin hand ett af gjutet jern, i silfver
infattadt kors, framsidan utan inskrift och på baksidan F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0073.html
