- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
75

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En Gåta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

Jag drömmer tillbaka till vår lilla barndoinsverid, när vi
lärde flickorna gä skridskor på den tillfrusna sjön . .. och
Ursula — de bleka kinderna färgades lindrigt — höll sig
vanligtvis på min sida, — han tystnade. — Skickade du
henne helsningen och medaljongen, — ifyllde Henrik
meningen, — var det ej så du menade?

— Jag trodde jag skulle dö, — svarade Max
med en stark vibrering i rösten. —■ Eljest hade jag ej
.. . men huru gjorde du?

— Jag öfversände både helsningen och medaljongen.

— Har Ursula svarat dig?

— Ännu icke.

Max syntes tankfull och for med handen öfver
pannan; slutligen sade han:

— Du skall tro att jag här mår som en prins.
Orden voro knappt uttalade, förrän en sång hördes

ifrån nästa rum.

Det var en vacker men späd qvinnoröst, sora sjöng
en liten på den tiden bekant visa:

Lebe wohl, vergiess mich nicht!

Stillatigande lyssnade båda till den intagande sången;
ofrivilligt betraktade Henrik Max’s ansigte, liksom han
genom detsamma velat utröna hjertats innersla mysterier.
Men med bästa vilja var detta älskade anlete för honom
i närvarande ögonblick, en oläslig hieroglyf.

När rösten tystnade, frågade Henrik:

— Hvem var det som sjöng?

— Fröken Billow, — sade Max med klar och
tydlig röst.

— Aha, nu förstår jag! — yttrade Henrik, icke
utan en viss ironi.

— Du förstår ingenting! — svarade fort och
häftigt Max.

— Har denna röst ofta vaggat dig till sömns under
din sjukdom? — återtog Henrik i samma ton.

— Ja, det har den; grefvinnan Bulow och hennes
dotter ha visat den vid Grossbeeren sårade officeren en
godhet, som han aldrig förgäter.

— Men i det stället förgäter han kanske någon
annan? — och Henrik såg Max skarpt in i ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free