Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En Gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
motstånd, ju oförskräcktare blef ban, och i spetsen för
sina soldaler dref han ett fiendtligt kompani på flykten.
Kl. 9 på f. m. börjades drabbningen, och klockan
11 var den som lifligast; den stod vid Mulda, en biflod
till Elben.
Flera af fransmannens kanoner, hvilka för att träffa
de ned på ängen upppställda svenskarna riktades lågt och
nedföllo i Elben, studsade 2 à 3 gånger innan de
ned-sjöuko, emot vattnet, som då sattes i stark rörelse.
Man kunde knappast se en vackrare anblick.
Det var som om Henrik Nordensvärd varit osårbar;
ingen rispa träffade honom.
General Bliicher, som anförde Schlesiska arméen, tog
en mängd fångar, och fiendens förlust inom fem veckor
kunde beräknas till 100,000 man och 250 kanoner.
I den lilla obetydliga staden Roslau, på kyrkogården
som omgaf den lilla mörka, nu till sjukhus af svenskarna
begagnade kyrkan, begrafdes kl. 6 pä aftonen den 30
September löjtnant S****, beledsagad af sörjande
kamrater till det sista hvilorummet.
Han längtade efter striden och blef ett offer för
densarama.
De flesta begrafningar (isynnerhet under fälttåg) i
Tyskland försiggå utan klockor och föröfrigt ganska
knapphändigt. Presten, eller i brist af en sådan, en annan
närvarande person, läser en bon, i hvilken en önskan för
den aflidnes eviga väl uttalar sig.
Löjtnant S**** jordfästes af regementspastoren, efter
svenska lutherska kyrkans ritual. I processionen närmast
kistan gingo vännerna K. och Nordensvärd; ett högtidligt,
sorgligt allvar utbredde sig öfver den sistnämndes
vanligtvis så glada, öppna anlete.
Senare samma afton såg man en manlig gestalt stödd
vid en tårpil, under hvilken den nyss igenmyllade grafven
var belägen; ögonen voro oaflåtligt fästade på grifthögeu;
tåren hvälfde sig inom de sänkta ögonlocken, men längre
kom den icke.
Slutligen utropade han högt för sig sjelf! — "Far-
Perlbandet, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
