Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En Gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
«ed i jorden; i de öppnade fönstren stodo fruntimmer
hviftande med sina hvita näsdukar och nedkastande
kransar och blommor på vägen der krigarne gingo fram, och
kan man bokstafligt taladt säga, att Mariis söner nu vandrade
på en blomsterstig; de yngre sågo åt höger och venster,
spejande efter unga, vackra ansigten. Arméen hvilade
här öfver en dag, då både befäl och manskap besågo
slottet, kyrkorna, samt den vackra höga lindallée som börjar
vid slutet af stadens förnämsta gata: Cavailler-strasse, och
leder utåt Leipzigervägen.
På aftonen var en till svenska arméens ära väl
arrangerad bal.
Henrik Nordensvärd ej för tillfället stämd att deltaga
i något publikt nöje, stannade ensam i sitt logis; han
hade nyss åt grafven öfverlemnat en vän och kamrat:,
ehuru i den glada dagen ingen hatare af lifvets oskyldiga
glädje, syntes det honom dock vara ett stort svalg, som
han ej egde mod att öfverfara, mellan danssalen och en
nyss tillsluten grift.
Han satt i en liten beqväm soffa nära fönstret,
under hvilken Muldafloden brusade; det var skumt i
rummet, hastigare än någon ångvagn som ilar fram på
jernbanan, ilade hans tankar från norr till söder, frän öster
till vester; än var han pä sitt gamla kära Dahla, än i
prostgården hos Ursula, än hos Max Osbahr \ Berlin, än
hos den unga, i Jiilerbock hos den gamla tanten
arresterade flickan, och emellanåt tyckte han sig se den på
stridsfältet stupande S****, som sväfvade högt ofvan jorden;,
tystnaden omkring honom, vågornas plaskande, mörkret,
med ett ord allt detta förenadt, försatte honom i ett
tillstånd som man hvarken kan kalla vakande eller
sofvande; han tillslöt ögonen, såg en mängd orediga figurer,
och tyckte sig — troligen i drömmen— hora S****s
röst erinrande:
— Nordensvärd, min plånbok!
Han spratt till, kände sig nu fullkomligt vaken och
påminnande sig både plånboken samt den begäran som
åtföljde densamma, hvilken han under de
mellankommande händelserna förgätit, famlade han i sin bröstficka efter
det honom anförtrodda godset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
