Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ett Gästabud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O i
gon rodnad, men nu skönjde man på desamma en
matt färg.
— Hvarföre, — talade Ursula liksom talande lill sig
sjelf, — hvarföre skulle det oroa mig, om han vore
förlofvad med en annan, mer än om Henrik vore det? Vi
voro ju båda barn, när vi åtskiljdes... — bröstet
häfde sig våldsamt och den svarta silkesschawlen gled upp,
då märkte Adéle ett svart band kring hennes hals.
— Hvad har du der? — frågade Adéle.
Den svaga rosenfärgen blef starkare.
— Ja, — svarade Ursula, — det är just detta, som
... som... hvarföre skulle han, — och nu drog hon
upp det svarta bandet, vid hvilket den redan beskrifna
lilla medaljongen var fästad, — när han trodde att han
skulle dö, skickade han mig den här, då han straxt
derefter var färdig att förlofva sig med en annan?
— Tro mig, Ursula, det är icke sannt! — svarade
Adéle häftigt, när en bekant röst inföll:
— Om hvad diskutera herrskapet så lifligt, om jag
får fråga?
— Det är ej sagdt att vi bry oss om att säga dig
det, — svarade Adéle Gabriel, som stod framför dem.
— Men om jag visste det! — svarade han med en
hånande ton. — Var det ej om det nya partiet, som i
dag berättades? Man måste medgifva att Max är Fortunas
förstfödde son, — tillade han.
— Huru vet du, — återtog Adéle, — att det vore
hans lycka?
— Cela va sans dire! få en af preussiska arméens
utmärktaste fältherrar till svärfar! Hvad kan man bättre
begära ?
— Emellertid hade Ursula återfått sin fullkomliga
fattning och svarade i det hon såg upp till honom, med
en stadig, oafvänd blick: — Icke om han älskar henne,
som säkert är förhållandet, om ryktet är sannt; ty Max
var hvarken fåfäng eller äregirig.
— Förlåt mig, min bästa Ursula, om jag säger, att
när han lemnade oss, var du för mycket barn för att
kunna bedöma hans karakter.
— Men jag tror likväl att jag kände honom, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
