- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
92

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ett Gästabud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

sade hon långsamt, med blicken fortfarande riktad på
Gabriel, som alltjemnt slog ned sin.

— Och jag icke allenast tror, men jag är
öfvertygad om, — inföll Adéle lifligt, — att herr
häradshöfdingens magister tagit den der nyheten i luften.

— Det är en sak, som tiden får utvisa; hvad mig
beträffar, är det sanningen alt säga, fullkomligt likgiltigt,
— svarade Gabriel.

Appolonia hade emellertid kommit i tillfälle att lysa
med sitt kunskapsförråd och sina talanger der hon nu
satt inom hus.

Hon hade läst en och annan anekdot i Allmänna
Journalen, hvilken tidning man händelsevis ej egde på
Dahla, som hon berättade.

— Den prostinnan, hon vet nu allting och gör
icke det minsta af det, — berömde fröken Stassa.

Appolonia, uppmuntrad af det bifall hon tydligen
skördade, fick nu lagman Hertz om händer, och hon var
nog dumdristig alt för honom berätta om Napoleons
vidibekanta tåg öfver Alperna till Italien.

Hon märkte icke den ironiska dragningen kring hans
läppar; men när hon slutat steg han upp, i det han lätt
bugade sig och sade:

— Jag tackar ödmjukast- för upplysningen, skada
att jag icke, då jag som student skulle taga min examen
3 historien, hade äran känna fru prostinnan!

Hon förstod piken och från detta ögonblick egde
Hertz en ovän för lifstiden.

Denna lilla scen hade ej blifvit obemärkt af hennes
äkta make, som ej kunde återhålla ett leende, vittnande
om skadeglädje.

Då sällskapet från trädgården åter inträdde, hade
Appolonia tagit plats vid en harpa, en gammal relik fråa
fru Altheas ungdomstid, som nyss blifvit uppstämd.

Redan i salen ljöd hennes ganska vackra röst dem
lill mötes.

— Det är en bra vacker röst, — berömde Gabriel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free