- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
93

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ett Gästabud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1K3

Till Ursulas blygd måste vi bekänna att hon, sora
lik andra menniskobarn någon gång lät sig styras af
prevenlion för eller emot vissa föremål, ej hörde den
gerna.

När prostinnan slutat, applåderades hon fian alla ball;
en enda blef stum, och det var — Melker Hertz.

— Konversationen blef allmän och slutligen
uppblandad med sällskapslekar, så vanliga, nästan mera förr
än nu, i större samlingar på landet.

Bland andra hade man åen bekanta leken för sig
att föreställa någonting, om hvilket man skulle undra,
som det heter.

Ursula salt, och hade fallit på den sällsamma idéen
att föreställa en etternässla.

Gabriel upptog och framförde under na,

— Nå min goda Ursula, — sade han, — hvem
dömer du alt sitta i ditt ställe?

— Den, som undrade om nässlan hoppades att
träffa någon myrtenqvist hos enkan Brita i Resvälla,
emedan hon så ofta om månskensaftnarna vandrar dit.

— Går Ursula ensam om qvällarna till Resvälla?
— inföll fru Althea häftigt. Man påminuer sig alt
Ursula varit uppfostrad i skolan på Dahla.

— Ja, jag har gjort det ibland, och anledningen är
den, alt jag lofvat en vän alt å dess vägnar egenhändigt
ge om mor Brita, sora sedan hennes sons inträffade död
i Pommern i somras blifvit sinnessjuk och är i behof af
omvårdnad.

— Men hvem är nu den sannskyldiga? — inföll
unga fru Hertz.

— Jag måste väl derån! — sade Appolonia och
steg upp.

Ursula lemnade sin stjufmor plats och förstod
fullkomligt dennas afsigt med sitt under.

— Det kunde i sanning, menade Gabriel, blifva
en liten ganska vacker fabel om myrtenträdet och
nässlan.

Nöjena blefvo afbrutna genom ett bref lill prosten.
Denne gick i andra rummet för att läsa detsamma;
dör-Peribandet. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free