- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
113

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En sjuksäng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hs

:— Intet kunde jag måla af honom, — inföll
Hen-Tik, — om jag än aldrig så gerna ville det, och heldre
ville jag kunna säga honom några vänliga ord, som är
mig, fruktar jag, nästan lika omöjligt.

— Kanske talar han tyska? — inföll Max.
Henrik gick till honom och lade sin hand på hans

skuldra, då ryssen såg upp.

— Du begråter din herre? — frågade Henrik på
tyska.

— Ack ja, en god, god herre! — svarade
frem-lingen på samma språk. — Hvad har jag i verlden att
göra, när han är borta!

— Det kan vara mycket det, — återtog Henrik
vänligt, det kan vara en annan "god herre" som
behöfver en trogen tjenare och finner den i dig.

Han skakade hufvudet, men lyftande upp detsaroma,
mötte hans öga Henriks.

— Ack, så god ni ser ut! — Jag tror ni är lik
min herre!

I detta ögonblick kände Henrik en besynnerlig ilning
genombäfva sina lemmar, och riilika något krampaktigt i
sitt hjerta, som han aldrig förut erfarit; mekaniskt lade
han handen på detsamma.

— Behöfver du något? — frågade han ryssen.

— Ah nej, jag har hvad jag behöfver.

När Henrik tog hans hand tryckte han i den några
silfvermynt.

— Tag likväl del här, och använd det till minne
af främlingen som ber Gud för dig!

Han skyndade ifrån det dystra stället, och med sina
kamrater vandrade han ’öfver det hemska slagfältet, för
att återkomma till staden.

— Huru är det med die? — frågade Osbah r.

— Ah ... jo ... bra!

Men benen nekade honom sin tje nst, och han föll
ned på en kullstjelpt ammunitionsvagn.

Det är ingenting, låt mig blott sitta här några
ögonblick . . .

Han kastade ögonen ikring sig; det vidsträckta fältet
var betackt med döda och sårade menniskor, samt döda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free