Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Hemlands-scener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
— Nej!
— Minnes du Sverige? — inföll archiatern.
— Icke mycket, jag var blott sju år, när jag
lemnade mitt fädernesland.
— Du anser det då som ditt fädernesland? —
återtog han.
— Skulle jag ej det, när jag är född der?
Nu steg Benedikta in.
— Jag får lof att se på herr Max’s syster, —
trotjenarinnan gick närmare, — hon är rätt förhand lik
honom . . . stackars liten . . . komma så långt bortifrån är
väl ej så godt... eller huru, min lilla mamsell?
Marianne såg på Benedikta, som om denna varit ett
underligt djur.
-— Men det var sannt, jag höll på att glömma mitt
ärende. Unga frun, — Benedikta brydde sig ej om att
säga friherrinna, vill för intet pris i verlden släppa
mannen ifrån sig, utan hon ber herrskapet dricka the inne
hos henne... vet mamsell något om löjtnant Henrik?
— Löjtnant Henrik? — frågade Marianne,
undrande, — är det Henrik Nordensvärd, min brors vän?
— Jag längtar just att få tala med Ragnar om
honom, — inföll Hertz. — Eva, låt det bli som Adéle
vill, duka thébordet i hennes rum.
— Vid inträdandet i delta rum föll den unga
flickans blick först på modren, sed¾n på barnet.
— Ah! — utbrast hon förvånad vid åsynen af det
späda barnet, hvars like hon aldrig förr sett, — ett så
litet, litet kräk; — nu antog rösten en annan brytning,
—^ ack, så sött!
Adéle räckte henne handen:
— Välkommen, goda flicka, till hemmet i Sverige!
Emellertid hade man tagit plats kring det trefligt
dukade thébordet.
— Säg oss nu, Ragnar, något om Henrik! —
inföll Hertz; — jag är ganska otålig att höra ett ord om
Pèrlbandet. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
