- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
128

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Hemlands-scener

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

var en egen idée att inskrifva en person, hvilken man
aldrig sett, som fadder till sitt barn.

— Har jag ej sett henne?

— Kanske en qvart sammanräknadt.

— Adéle talar alltid om, huru hon önskar sig en
trollspegel, i hvilken hon äfven på långt afstånd från sina
vänner skulle kunna se allt hvad de företoge sig ... och
du tyckes hafva en sådan, när du till och med kan
räkna minuterna, hvilka jag tillbringade med en för dig
fullkomligt obekant person.

— Blir ej Adéle svartsjuk, så tillstår jag att hon
har en ganska flegmatisk natur, — svarade Gabriel med
återhållen harm.

— Och nu är ändå hvarken det ena eller andra
förhållandet! — återtog Ragnar.

— Men jag vet ändå icke, — inblandade sig
prosten, — om ej representanten är sjelfskrifven.

— Nej, herr prost, visst icke, — svarade Ragnar.
Emellertid hade Ursula funnit tillfälle att närma sig

Marianne, under det att Gabriel händelsevis aflägsnat sig.
Fru Althea hade redan proponeral du dera emellan.

— I början blir det kanske litet besynnerligt och
främmande för dig bland din nya omgifning, — sade
Ursula med en vek och ljuf ton till den unga flickan, —
men blott du hinner blifva hemmastadd med densamma,
skall du få se huru väl du finner dig.

— Ack ja, det tror jag visst . . . helst om .. . om
du ville — hon stammade, — bli min vän! — de sista
orden uttalades fort.

— Så gerna, — återtog Ursula, med en om
möjligt ännu ljufvare röst, — och det skulle vara mig en
glädje om jag någon gång kunde vara dig lill råd och
tröst.

— I vinter skall jag gå och läsa, och då gör jag
åtskilliga små visiter hos dig.

— Välkommen, — svarade med en handtryckning
Ursula.

— Min bror har så ofta talat om "lilla Ursula,"
han kallar dig "goda engel" och han somnar visst ej
någon qväll utan att först hafva bedt Gud för dig. Blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free