Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Halsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
— Förlåt mig min vän — och hon räckte honom
handen, tilläggande: — du var en yngling när du blef
förjagad från Sverige, och hvarföre? emedan du icke
afslöjade en hemlighet, som du ej med mindre än att
vara en förrädare mot din förmyndare, kunnat afslöja!
Hvilka band fästa dig der? inga, ty dina föräldrar voro
redan döda, och nu frågar jag dig, hvar har mannen sitt
fosterland, om ej der han eger sin familj och sin
verkningskrets?
— Verkningskrets! — upprepade han. — Har jag
någon verkningskrets? och nu hörde Henrik huru
Gyl-Ienburg steg upp, och med ljudliga steg gick fram och
åter i rummet.
— Om du icke nu är embetsmän, lyckliggör du
din familj! Och att arbeta och lefva för dess nytta är
dock vår egentliga bestämmelse, och på den fläck på
jorden, der man lefver med de sina, har man sin
"verkningskrets." — Men min gode vän, jag fruktar du
väcker honom.
— Du frågade nyss, — sade han, saltande sig, —
hvilka band som fästade mig i Sverige. När jag för
tjuguett år sedan för ett brott sora jag afvetat, men i
hvilket jag ej allenast icke deltog, utan ock afskydde,
blef förvisad frän mitt fädernesland, hyste det inom sitt
sköte en man som sörjde öfver min olycka, som om han
varit min far, och lefver han, sonr jag nu har anledning
tro, har jag utom fosterlandskärleken, ännu en magnet,
som drager mig till Sverige.
— Hertz?
— Om det är samma Hertz, hvilket jag förmodar,
som uppfostrat denne unge officer, så lefver han ännu.
Honom glömmer jag aldrig! — tillade han med eftertryck.
— Ifrån löjtnant Osbahr har det ju under denna
tid regelbundet kommit bref två gånger i veckan?
— Ja, och jag har lemnat ordentliga bulletiner om
helsotillståndet, och jag gissar att Osbahr har uppdrag att
vidare transportera de samma, emellertid var det en
förunderlig Herrans skicklighet, öfver hvilken vi ej nog kunna
förvåna oss, att det skulle bli dig, min Elisabeth,
förunnadt att vårda din brörson — hans son!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
