Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Halsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Icke ett ord af delia samtal hade Henrik förlorat;
mer än ett ljus uppgick för hans blick: Han erinrade sig
den af den döende S**** mottagna plånboken,
halsbandet med det på låset briljanterade Nordensvärdska
vapnet .. . men likväl var gåtan icke upplöst; — det var
mer än en gata, det var en logogryf, hvilken
innehöll en mängd ord, som återstodo alt gissa innan det
hela var funnet.
Emellertid började Henrik att betraktas som
konvalescent och man sparade ingen möda alt för honom
förkorta tiden.
Många betydliga förluster hade Gyllenburg lidit
under kriget; hans vackra Friedrichshiitte hade blifvit
sköf-ladt och förstördt in och utvändigt; hans hus i en af
Leipzigs försfäder äfvenledes", men han var dock icke
alldeles utan resourser. Han bebodde likväl ännu det med
sina minnesmärken efter kriget brännmärkta huset.
Aftnarna tillbringade man i ett större vackert rum,
hvarest den räddade tablåsamlingen jemte piano’t utgjorde
de största prydnaderna.
An sjöng familjen en trio, än en duett, än
föreläste fadren esthetiska arbeten, af hvilka han eg"de ett godt
urval. An studerade han Goeihe, än Schiller, än Wieland,
ån Klopstock m. fl.; stundom Dantes Tasso, och för
variations skull våra svenska skalder som Creutz, Gyllenborg,
Leopold och Oxenstjerna.
Henriks tillfrisknande fortgick med jättesteg; han
tyckte sig förflyttad till en ny verld .. . Gyllenburgs hus
föreföll honom som en lefvande idyll. Han kunde ej
hindra sig från att anställa jemförelse mellan detta och
hans fosterfaders hus; det senare föreföll honom som en
vacker kraftfull i högre stil skrifven prosa, det förra sora
en ljuf klangfull poesi.
Begge voro honom kära, men hans själ kände sig
så tillsägandes fängslad vid det senare; sedan helsan
återkommit, e^ch han endast ett dunkelt minne af det
makarna emellan nyss anförda samtalet; han var ej säker
om det var en dröm, en feberfantasi, eller en verklig
tilldragelse.
Perlbandel. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
