Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Halsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
— Men nu i min ordning, må det tillåtas mig
framställa den förfrågan: hvad har gifvit anledning till den
ni nyss till mig framställde?
Han steg upp och framtog ur sin koffert det
omnämnda röda maroquins-fodralet; med osäker hand
öppnade hon detsamma, och vid anblicken af halsbandet
undföll henne ett svagt utrop.
Flera minuter höll hon det stillatigande i sin hand.
— Slutligen utbrast hon:
— Hvar i all verlden har ni fått lag i detta
halsband? — handen darrade synbart.
I få ord berättade Henrik denna händelse, i det
han lemnade henne biljetten som åtföljde det äkta
perlbands.
— Sternberg, baron Sternberg .. . han hade detta,
— han bodde i Rostock. .. han är död?
— Ja, — svarade Nordensvärd; — det här blir
mig alltmer och mer gåtlikt, — säg, är ni ej min fars
syster?
— Hvaraf slutar ni det. . . är det emedan
Norden-svärdska vapnet befinner sig på denna lås.. .
— Nej icke derföre; men en afton för ett par
veckor sedan, då ni och er make sutlo vid min säng, båda
öfvertygade att jag sof, hörde jag ett samtal er emellan
sora gaf mig åtskilliga upplysningar.
Han berättade nu hvad han trott sig höra; jag har
icke med mig sjelf varit ense, — sade han, — om det
varit dröm eller sanning.
— Det var sanning, — sade hon långsamt, — jag
var er fars syster, men vi hade hvar sin mor — det var
en Guds skickelse, som förde min brors son till mig, —
tårarna kommo henne i ögonen, — det var som det varit
Försynens vilja, att jag skulle vårda hans son, dä denne
tycktes vara vid grafvens brädd.
— Min fars syster! — utropade han, tryckande
hennes hand till sina läppar.
— Ja, Gudskelof, — tårarna tillrade nu utför
kinderna; — hon talade liksom vid sig sjelf — ja, Gudilof
att dessa dagar farit sin kos, o, jag ville ej för allt i
verlden hafva en enda åter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
