Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Halsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henrik blef hastigt allvarsam.
— Kan jag ej få del af dessa framfarna dagar?
— Icke nu ... och bäst om ni ... om du aldrig
finge del deraf.
— Har min far haft något att förebrå sig mot sin
.syster? — frågade han, läggande stark vigt på orden.
— Det är allt som man tar det.. . Det skulle väl
så vara!
— Det var ett tvetydigt för mig föga
tillfredsställande svar. Men jag vill, emedan ni önskar det, vårda
denna hemlighet, — svarade han, kyssande hennes hand
— vårda den, lills ni finner för godt att afslöja
densamma.’ Men du, den ädlaste bland qvinnor, upptag mig
som en son vid ditt hjerta!
— Ditt rum i mitt hjerta har du längesedan intagit,
men ett beder jag dig, lemna icke Engel del af den
slägtskap som är oss emellan, hvilket å hennes sida, skulle
föranleda en mängd gissningar, som hon hvarken sjelf
kunde upplösa, eller hennes föräldrar tillfredsställa. Hon
har nog, stackars barn, haft all bråka med, för att
utfundera hvad som fört oss från vårt fädernesland.
— Ser du här? — sade hustrun till mannen, när
de voro ensamma i deras sängkammare.
Stum af förvåning betraktade Gyllenburg halsbandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
