- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
144

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glädje och smärta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

broderi på silfverskir, och Henrik bredvid henne, ritande
ett mönster åt henne.

— Ursula är ett ovanligt, men ej vackert namn,—
inföll lion, — dock förefaller det mig, som om hon som
bar det, vore mycket vacker.

Hon såg upp till Nordensvärd med en frågande
blick.

— Hvarför tror ni det? — En lätt rodnad höjde
sig på hans kinder, hvilken liksom genom en elektrisk
kraft spridde sig till hennes ansigte.

— Under er feberyra hörde jag er någon gång
nämna delia namn.

— Gjorde jag det? Ja, lion är mig kär som en
— syster.

Ofrivilligt lade han ton vigt på sista ordet.

— Ni sade icke om hon var vacker? — upprepade
Engel.

— Det kommer an på tycke .. . hon har ett
ovanligt ansigte, som vid första anblicken väcker intresse.

— Hvad jag gerna skulle vilja se detta Sverige som
min far så varmt älskar! O, det måtle vara ett skönt
land!

— Ja, — svarade Henrik med en slark vibrering i
rösten. — Nog tycka vi svenskar, så; det är rikt på
omvexlande naltirsceoer och erbjuder pikanta kontraster, som
t, ex. Norrlands fjällar och brusande forssar, Bleking-»
dalar och bokskogar, samt norra Skånes sydländska
landskap och det södras rika slätter.

— Men aldra vackrast måste den trakt vara, i
hvilken Dahla Ar beläget?

— Icke vackrast, ehuru ganska vacker. Det
gölhi-ska templet och den gamla ruinen äro båda intressanta
minnen från forntiden och en för ögat imponerande, ja
verkligen skön anblick, en prydnad för hela nejden.

— Har löjtnanten, — frågade Ursula, — gält
första gången till skrift i den kyrkan?

— Nej, icke jag, men min vän Osbahr.

— Det bryr jag mig icke om, — sade hon naivt
i det hon rodnade, men med låg röst tillade hon: —
Jag känner icke löjtnant Osbahr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free