Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glädje och smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
har jag ej tagit kort i min hand, Förlåt mig, som
oskärat edra rena öron med berättelsen om fel, för eder lika
okända, som omöjliga att begå. Men det ena ordet ger
lif åt det andra!
— Om jag ej spelat kort, — smålog Engel, —
har jag gjort annat, som ej varit rätt; jag har icke alltid
varit så lydig mot mina föräldrar, som jag bordt ... jag
är ingen "Engel" fastän jag heter så! — tillade hon dels
skämtsamt, dels allvarligt.
— Just emedan ni ej tror er vara det, är ni det
så mycket mer, — sade Nordensvärd eldigt, fattande
hennes händer, sora han med värma kysste. — Ack, om jag
vågade bedja Gud, edra föräldrar och er, att ni blefve
den Engel, som följde mig pä min lefnadsstig.
Han tvärtystnade, i det han med sin klara vackra
blick forskaude sökte hennes, som var nedsänkt.
I detsamma öppnade fadren dörren, hvilken till
hälften varit tillsluten. Ovilkorligt smog sig dottren i hans
famn, Gyllenburg lade med outsäglig ömhet hennes
hufvud mot sitt bröst, i det han oroligt betraktade
Nordensvärd.
— Jag har kanske, — sade denne, närmande sig
fadren, — gjort mig skyldig till en stor förmätenhet;
jag har af min känsla låtit hänföra mig att säga ord
som ...
— Voro förhastade? — inföll Gyllenburg, häftigt
tryckande sitt darrande barn till sitt hjerta.
— Visst icke förhastade, — genmälte Nordensvärd,
— ty hvad jag sagt har mitt hjerta under flera veckor
dagligen upprepat.
Nu inträdde Elisabeth.
— Tag du henne i din vård, — sade Gyllenburg,
— jag måste tala vid Nordensvärd.
— Kom! — Och han Öppnade dörren till sitt
arbetsrum, dit Henrik följde honom.
Med det lugn, som det goda samvetet ingifver, satte
sig Flenrik på den honom anvista platsen, genast
infallande:
— Tjugufem år gammal, har jag tills dato ej sett
en enda qvinlig varelse, som på mitt hjerta gjort ett lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
