Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glädje och smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
litet för att kunna tryggt öfverlemna henne i dina händer.
Du heter Nordensvärd.
— Samma namn bär Engels mor ...? — afbröt
Henrik.
— Din far och Elisabeth hade icke samma moder .. .
— Han tystnade men återtog: — Jag kommer nu med
en gaoska materiel, men icke destomindre nödvändig
fråga: kan du försörja hustru?
— Jag har ej en skilling utom min löjtnantslön,
men tack vare fader Hertz, icke heller någon skuld, och
han har genom den uppfostran han gifvit mig, lärt mig
att umbära mycket; med ett ord, jag har fä behof; om det
kommer derpå an, kan jag sjelf plöja och beså den jord
som föder mig.
— Men Engel, — inföll hennes moder,1— hon har
ännu aldrig saknat något; jag lillstår uppriktigt att jag
har respekt för fattigdomen.
— Får jag då afslag? — Det sista ordet uttalades
med en ton, helt olik hans vanliga röst.
— Nej icke del, — svarade Engels fader, — men
vårt samtycke blir ställdt på framtiden. I ären båda
unga; hon isynnerhet; dock nekar jag ej lill att jag gerna
skänker mitt barn åt en landsman; det skulle vara mig
ljuft, om åjminslone hon en gång finge andas luften inom
mitt älskade fädernesland! Ditt öppna, ärliga väsende
har ifrån första stunden behagat mig; dina grundsatser,
sällsynta att finna hos en ung man, synas mig vara en
slags borgen för den qvinnas sällhet, som blir din maka;
men invecklade förhållanden tillåta mig icke att offentligen
förlofva min dotter. Lofva mig blott att för ingen, eho
det vara må, nämna din och hennes inbördes förbindelse,
samt tillika att icke påyrka giftermål förrän du blifver i
tillfälle att försörja hustru, så må den glädjen nu
förunnas eder att vexla edra trohetslöften.
Häftigt fattade Henrik Gyllenburgs utsträckta hand,
då Elisabeth afbrytande sin make yttrade:
— Och om Gud skulle lägga något hinder i vägen
för hvad du och hon nu ansen för eder högsta jordiska
sällhet, så hoppas och beder jag, att ni båda undergifne
böjen eder under Hans mäktiga hand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
