Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glädje och smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Henrik, — hviskade hon slutligen, — jag
begriper ej sjelf, att du på några veckor kunnat blifva mig så
kär, men du är så god, så god! — sade hon med
qväfd röst.
— Gud välsigne dig, min dyra, älskade flicka! Tänk
på mig, tala om mig någon gång och skrif, skrif ofla!
— Ja, jag vill skrifva,., långa bref! Tror du...
säg om du tror, alt vi åter träffas?
Ja, på Guds makt!
— Men .. . jag, ... jag tror det icke ... En
förfärlig aning säger mig . . . aldrig!
Med mildt väld tog fadren henne ur Henriks faran.
■— Var stark min dotter och skjul ifran dig hvarje
mörk aning!... farväl min son, Gud vare med dig!
— Ja, Gud vare med dig! — upprepade Elisabeth,
— med dig och oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
