Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
De höga, tjocka pelarne ega en ljusgrön färg *), det
är ingen menniskohand, det år tidens, som öfverstrukit
dem med densamma.
Huru långt bort han än står, igenkänner han den
unga qvinna, som sitter i en liten till venster i rak linea
utmed choret varande bänk.
Han smyger sig fram och ställer sig mellan tvenne
pelare, så att han kan se utan att ses.
Det trettonåriga barnet, honom så kärt, har utbildat
sig till en nittonårig mo; en liten svart hatt beläcker det
guldlockiga hufvudet; hon synes honom skönare än
någonsin; stora tårar droppa, utan att en enda muskel
rörer sig i hennes ansigte, på hennes bok, han tycker sig
se en engel fira sin jul. Slutligen uppstiger på
predikstolen hennes far, hvars ^sällsamma föredrag aflorkar hennes
lårar; nu vänder hon händelsevis blicken åt pelarne,
mellan hvilka Max har dolt sig; hennes rörelse med
hufvudet kommer en annan att vända sina ögon åt samma håll.
Nu först varsnar Max Gabriel som sitter i bänken
»midt emot Ursula; och han upptäckes nu af dera båda.
Max förändrar ej ställning; han ger akt på hennes
minsta rörelse, märker huru del förut snöbleka ansigtet
öfverdrages af den skönaste rodnad, som åter bortsopas
för alt lemna rum för den förra hvita färgen. Mekaniskt
lutar hon ansigtet mot bänkkanten och det är honom
omöjligt att nu längre kunna se en skymt af dessa
älskade drag.
Prosten P. gör som vanligt ganska vidsträckta
utflykter från sitt ämne. Han talar om slaget vid Leipzig, om
huru svenskarna utmärkt sig under det pågående fälttåget,
den välsignelse Gud skänkt åt deras vapen, om Napoleon,
om komelen, som år 1811 och 1812 syntes i Sverige,
buru allmogen trodde att den. betecknade missvext och
krig, då han sökte förklara att väl det förra, genom
naturlagarnes gifna bestämmelse kunde vara möjligt, men
att det senare egde endast rum i vantron m. m.
*) Lärer vara verkliga förhållandet.
PerlbandeL 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
