Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
är, —■ sade Stassa. — Ack om jag kunde, om jag visste
så mycket.
— Jag hoppas, — svarade modren med en viss
stolthet, — att du tar dig rätt godt ut, med hvad du
kan och vet!
Nu satte sig Stassa bredvid prostinnan.
— Men min bästa prostinna, huru är det möjligt,
all intet äldre än prostinnan är, ända hunnit lära sig så
mycket; om jag blefve hundra år, kunde jag intet lära
mig hälften. Hvad det der var vackert med
hustrurna som kastade sig på sina männers bål. Men för all
del tala ej om det när Adéle kommer in igen, —
hviskade hon, — ty då kan hon hitta på detsamma.
— Han är ju redan begrafven! — erinrade
prostinnan.
— Hon kunde taga in förgift i stället-!
— Mig synes mytben om Baldur och Nanna
särdeles rörande, — återtog Appolonia.
––-Ack, berätta, berätta! — bad Stassa.
Och nu berättade prostinnan den bekanta mythen,
och såg åt alla häll om herrarne skulle märka huru
kunskapsrik hon var.
Samlingen, ehuru icke stor, var dock tillräcklig för
att tillåta en och annan tete à tete.
Gabriel hade med diplomatisk skicklighet afvändt
hvarje tillfälle för Ursula och Max att enskilt samtala med
hvarandra. Men lagman Hertz kallade honom lill ett
enskildt samtal, just då hon tillika med Marianne och de
båda barndomsvännerna voro i den innanför förmaket
belägna sängkammaren. Instinktmessigt aflägsnade sig
Marianue.
Max satte sig bredvid Ursula i den lilla soffan.
— Ursula! sex år är en lång mellanrymd.
-— Ja, -% svarade Ursula med sänkt blick.
^— Är du missnöjd med mig?
— Hvad anledning har du till denna fråga?
Hans blick fäste sig på hennes hvita hals, men den
fann ej det svarta band han der sökte.
— Jag trodde jag skulle dö, — sade Max med
stadig ton, — jag skickade dig genom Henrik, som jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
