Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
— Ja Ragnar, — suckade gumman, och den
bedröfvelse hon i hjertat kände, tecknade sig på hennes
anlete. — Stackars vår lilla Adéle, men hon tror på
Gud, och när blott smärtan först tagit ut sin rätt, är jag
viss om att Han i sin nåd, nog lugnar henne. Men att
som baron Bergenstrahl i dag gjorde, sätta sig och
predika för henne, vore, som man säger, att gjuta oljan i elden.
— Hvad Max blifvit för en vacker karl, — inföll
Hertz, — jag är just stolt öfver honom; jag tyckte mig
i dag se att barndomsvänskapen för Ursula, långt ifrån
att förkolna, synes i stället ha öfvergått lill en ännu
varmare känsla. Men det ser ut som Gabriel sloge sina
krokar åt det hållet. Jag förstår mig ej på honom, han är
den enda af mina nu lefvande fosterbarn som i moraliskt
afseende gör mig bekymmer.
— Men Ursula tål honom icke, — inföll fru Althea.
— Henrik teg, dä Hertz inföll: — Du har varit
inqvarterad i Gyllenbiirgs hus?
— Ja, — svarade lakoniskt Henrik.
* Mannen är svensk.
Henrik bejakade äfven denna fråga.
— Och vet du hvem han är ? — återtog den gamle,
fixerande hö nom.
— Jo, just samme unge E., som du vet var mig
så kär, och som deltog i den olyckliga sammansvärjningen.
•— Hvilken anledning har far till denna förmodan?
— Först att namnet Gyl lenbur g har ett starkt
syskontycke af E—s moders familjenamn, som var
Gyllenborg, och sedan den tystnad du iakttagit i hänseende till
allt hvad som närmare rörer honom?
Då Henriks svar uteblef, återtog gubben:
— Du tiger, Henrik?
Att säga en osanning var för Henriks, mer än
vanligt öppna k^akter, en verklig tortyr.
— Han kallar sig Gyllenburg, — sade han
slutligen, — i anseende till allt som har gemenskap med
hans fordna öden, sluten som en bok, och anser jag som
en skyldighet, att respektera den anonymitet han sjelf
önskar iakttaga.
— Hvarje ålder har sina drömmar, — sade Heitz,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
