- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
186

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Fragmenter ur Fredrik Gyllenburgs lefnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

Tvenne år förflöto på detta sätt. Hon, å sin sida?
hade bemärkt mig; jag kände att mitt hjerta för lifstiden
var fängsladt vid henne; nödvändigheten för mig att
innesluta denna känsla inom eget bröst bidrog till dess
underhållande.

Emellertid inträffade en vid Chrisliansfeld märklig
lidpunkt, den till äktenskap brukliga lottningen. Den
vildaste förtviflan bemäktigade sig hela min inre varelse.
Jag beslöt att rymma, och hade i och för detta
äfventyrliga företag vidtagit åtskilliga mått och steg.

På förmiddagen skulle loltningen försiggå och till
följande natt hade jag utsatt timman till min flykt.

Men man föreställe sig min och hennes
öfverraskning, då min lott bestämmer Elisabeth Nordensvärd till
min — hustru.

Jag var tjugo, hon sjutton år; vi hade under dessa
två år ej utbytt ett enda ord med hvarandra.

Men denna dag tillät man oss att, i en af de
vidsträckta trädgårdarna, gemensaml företaga en promenad.
Det var en Juli-dag 1797. Det var icke allenast
sommar i naturens rike, utan äfven i mitt lif. Jag tyckte
mig förflyttad till ett högt berg, från hvars spets jag såg
ett Paradis utbreda sig för mina fötter, och detta paradis
skulle tillhöra mig.

Timmarna förflöto som minuter; huru mycket hade
vi icke att meddela hvarandra; jag öppnade för henne hela
min själ, sade henne, huru hon under dessa tvenne år
uteslutande beherrskat milt hjerta, och tillskyndades mig
den outsägliga, öfvervinneliga sällheten att se mina
känslor besvarade, hvilket hon med rodnaden på sitt
intagande ansigte tillstod.

Vi meddelade hvarandra våra öden; vi hade båda
tidigt druckit smärtans kalk, och se här ett kort utdrag
af min Elisabeths barndom.

Öfverstlöjtnant Nordensvärd, hennes far, hade varit
gift tvänne gånger, den första, med en person af hans
eget stånd, och den andra, med en faltig borgaredotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free