Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Fragmenter ur Fredrik Gyllenburgs lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
från en mindre stad; i första giftet hade han en enda son,
din far, men ännu ung förlorade han sin första hustru och
sörjde henne djupt och allvarligt. Hans mor, som
härstammade från en tysk adlig slägt, hvilken på 1770-talet
blifvit under friherrligt nummer introducerad på svenska
riddarhuset, var äfven på denna liden ryktbar för sitt
bördshögmod, och påyrkade ständigt, det hennes son skulle
fria till någon dotter af de högre familjerna.
Emellertid åtog sig den gamla adliga damen att som
värdinna och husmoder vårda sin sons hus. Under en
kommendering några år senare, passerade Nordensvärd en
småstad, men insjuknade farligt: inqvarterad i ett
bagarehus, mottog han af den derstädes varande unga, vackra
dottren, den ömmaste vård; han tillfrisknade, men hade
under tiden fattat för sin unga vårdarinna den
lidelsefullaste och mest brinnande kärlek; inga löften, inga
lockelser, försäkringar, eller utlagda snaror förmådde afvända
henne från oskuldens och dyedens väg; och som hon
verkligen besvarade hans kärlek, egde denna
ståndaktighet en så mycket större förtjenst. — Slutligen
öfvervin-nande bördsfördomen, från hvilken icke han heller var
fritagen, begärde han hennes hand; som han kände
hennes finkänslighet, visste han att om hon egde någon aning
om hans moders stolta sinne, skulle hon aldrig samtycka
att blifva hans hustru. Till följe deraf dolde han för
henne att han egde en mor; denna ovetande, lät han
lysa alla tre gångerna och i största hast viga sig; efter
vigseln underrättade han sin moder skriftligen om sitt
förehafvande, bönföll om hennes förlåtelse, och bad henne
med godhet emottaga hans maka, hvars värde han i de
varmaste ordalag skildrade. I Nordensvärdska slägten
befann sig ett familjesmycke, ett af orientaliska perlor
dyrbart halsband, med ett lås, på hvilket vapnet i juveler
var ¾ibragt. Detta halsband hade gått i arf från son
till son, och hade alllid varit deu bröllopsgåfva, som
förstfödde sonen gaf sin unga maka då han hemförde
henne. Hårmattan, på hvilket det dyrbara sköldemärket
hvilade, byttes alltid om i hvarje ny egares hand; en
sägen gick i familjen, att detta halshand var en slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
