Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Fragmenter ur Fredrik Gyllenburgs lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
— Taflan är min huslrus, — svarade jag.
Konstälskaren var en Engelsman, och han upplade,
utan att invänta hennes svar, en så ansenlig
summa på bordet, att vi för ett par år egde vår bergning.
Det sista halfva året tillbringade vi i Venedig och Milano,
och året derpå i Schweitz.
Genom bekanta och deras relationer, erbjöds mig fri
resa till Baden, om jag ville åtaga mig att lemna
undervisning i svenska språket åt den blifvande drottningen
i Sverige, Fredrika Dorothea Wilhelmina. Jag mottog det
högst förmånliga anbudet.
År 1802 lyckades jag alt, efter många
bekymmersamma resor fram och åter, vinna en stadigvarande plats
som dekorationsmålare vid kongl, operan i Berlin. Jag
var då tjugusju år gammal, min hustru tjugufyra.
Elisabeth, som äfven ville samla strå till vårt bo
och föda åt vår unge, förfärdigade äfven här allehanda
lyxartiklar, hvilka hos nipperhandlerskorna egde en ganska
god afsättning.
Vi tillbringade tvänne lugna år, utan att något moln
skymde vår lefnadshimmel. Men den mörknade snart,
och den storm, som hängde öfver våra hufvuden, dröjde
icke att utbrista.
En högt uppsatt person fattade en brinnande,
lidelsefull kärlek för min hustru; jag förbigår de intriger han
använde för att vinna sitt ändamål, och han lyckades så
tillvida, alt jag blef svartsjuk ... Jag förlorade min
befattning vid kongliga operan, men ej nog dermed; en
afton, då jag promenerade "unter den Linden’1, såg jag
tvänne med hvarandra samtalande personer, som jag
ganska väl kände; jag hörde dem nämna min dygdiga hustrus
namn, då den ena var nog oförskämd att högt stämpla
detsamma med den svartaste fläck.
Jag bad om ett enskildt samtal med belackaren; en
duell blef följden; jag sårade honom, som man då trodde
dödligt, och de få vänner, som jag egde, rådde mig
att fly till polska gränsen. De goda inkomster jag under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
