Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Fragmenter ur Fredrik Gyllenburgs lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
konungen i Sachsen, för hvilket jag hade alt tacka Lich^
tenfeld.
Samma år (1811) reste grefve Lichtenfeld till
Paris, då han bekände för mig sin kärlek för Engel och
ville att jag skulle förbinda mig att åt honom, oåtkomlig
för alla andra, bevara henne till hjerta och hand, tills
han våren 1814 ämnade återkomma till Sachsen. Jag
gaf intet löfte utan svarade blott: "om hon sjelf vill —
endast med detta vilkor — samtycker jag till
uppfyllandet af eder önskan.
Jag glömmer icke den blick, som besvarade dessa
ord; efter några minuters tystnad sade han:
— Kom ihåg att jag har ert öde i min hand.
Jag häpnade vid detta svar.
Den pension, sora lemnades mig, var vilkorlig;
samma stund jag lemnar Sachsen, fråntages mig den.
Genom kriget har jag förlorat större delen af min lilla
förmögenhet, och för närvarande lefver jag nästan
uteslutande af min pension.
Min hustrus känslor, när hon mottog halsbandet^
i sin hand, äro omöjliga att beskrifva.
Nu ett ord till slut om grefve Lichtenfeld. Han är
37 år gammal, elt år yngre än jag, har en slåtlig figur
och ett vackert, uttrycksfullt ansigte, han har starka
passioner och en okuflig vilja.
Del finnes ingen på jorden, utom min hustru, som
jag är skyldig en så varm tacksamhet.
Engel älskar honom, icke allenast med en dotterlig,
men med en enthusiastisk tillgifvenhet. I grefve
Lichtenfeld ser hon urtypen för en af chevalerit idens hjeltar
Hon kallar honom "mannen med det äkta riddarsinnet",
och ehuru hon ej känner allt hvad han gjort för
hennes far, vet hon dock att det är — mycket.
Jag lemnar allt i Försynens händer; milt till dig
gifna löfte är oryggligt, men dess följder kunna vi ännn
ick¾ beräkna.
Skulle jag, när jag blickar tillbaka på min förflutna
lefnad, söka någon för densamma rootsvarande bild, kan
jag ej uttänka uågon lämpligare än den af en trasslig härfva,
hvars tråd man knappast kan finna. Vid morgonen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
