Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Bakom kulisserna i prost-gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
— Del kan jag icke, — var prostens första svar»
— Dessa 10,000 rdr tillhöra Ursula. Min hustru far
efter min död tillgodonjuta sin lagliga rättighet.
— Ursula har sitt möderne, som uppgår till nämnde
summa, och ha räntorna under dessa sju år lagts till
kapitalet, hvarigenom detsamma betydligt förökats. — Men
hvad får prostinnan? Jo, tjugonde penningarna ur
lösöreboet; fardagsåret skall hon och dottren dela, och jag
anser att del är prostens skyldighet alt betrygga siu enkas
framtid; i annat fall hade det varit bättre att icke gifta sig.
— Dessa 10,000 rdr kunna ju äfven betraktas som
lillhörande lösöreboet. De äro förvärfda och icke erhållna
för försåld fastighet.
— Herr prost; jag följer alllid min öfvertygelse;
jag har härvidlag icke annat intresse, än det som känslan
för det rätta och billiga ingifver mig. Att jag som är
uppfostrad tillsammans med er dotter, skall intressera mig
för henne, är naturligt. Men hon får i alla fall vida mer
än hennes styfmor.
Prosten P. tänkte ett ögonblick alt sjelf resa till
egaren af den omnämnda fasligheten, men han var
fullkomligt obekant med densamme.
— Herr prosten måste skyndsamt bestämma sig för
eller emot, ty mannen har från annat håll förslag pä en
lika stor summa, och kommer jag ej till honom i
morgon bittida, är det för sent.
— Skulle notarien dä vilja åtaga sig hela affären?
— Ja, men med vilkor. Så länge herr prosten
lefver, uppbär prosten naturligtvis räntorna. Men som jag
icke gerna vill synas när jag kan uträtta något godt,
blifver det helt och hållit mellan herr prosten och mig.
Prosten P. var icke någon affärsman, men ändock
lågo hans pekuniära förhållanden honom varmt om
hjertat: fruktan att antingen icke få någon säkerhet för sina
penningar eller ock alt de skulle flera månader hos
honom sjelf ligga oförräntade, hade förorsakat honom flera
sömnlösa nätter. Den vackra fruns smekningar och söta
ord, när hon af sin mans hand mottog den till henne
ställda skuldsedeln,, lockade leendet från hans läppar ocIä
söfde samvetsskruplerna i hans hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
