Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XX. Halsstartighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XX.
Halsstartighet.
Oaktadt den sorg som drabbat, en af familjens
medlemmar, den unga intagande Adéle, kände dock gamle
Hertz och hans hustru, vid återseendet med deras käre,
så ömt och djupt saknade Max, en flägt af ungdomligt
lif, genomströmma hjerta och själ.
Medan Henrik nästan tillbringade hvarje minut hos
sin sörjande, snart sagdt förkrossade syster, salt Max i
gubbens älsklingsrum hos de båda gamla; emellanåt sprang
Marianne dit in, under det att Ursula, försänkt i sina
betraktelser, satt ensam -på sin kammare, dit Eva någon
gång in blickade»
Det var Annandagen på eftermiddagen; högtiden till
prydnad skulle kaffet serveras i helgedomen, hvilket Eva
ej kunde påminna sig förr hafva inträffat.
Adéle och Henrik aflägsnade sig snart; Marianne,
som först med archiaterns särskilta tillstånd, hållit en
revue med snäckorna, smög sig nu i broderns knä;
smekande, ungefär som när man leker med ett barn, slöt
han henne in till sig, tryckande en kyss på hennes mjuka
hårflätor.
^— Du var något lycklig, — sade han med
mildhet, — som kom hit... hvarken du eller jag kunna vara
nog tacksamma.
— Marianne, — inföll Eva; — har avancerat långt
i gunstlingsskapet hos far, som får revidera i fars
samlingar så mycket hon behagar.
— Det, milt lilla hjerta, — sade fru Althea, som
eljest sällan begagnade några smeknamn, — är jag rädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0205.html
