Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Ett hastigt besök hos Gyllenburgska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
I staden Leipzig hade man under de senare
månaderna någorlunda repat sig efter de härjningar som kriget
anställt. En af dem som i enskilt afseende, ehuru hon
ej sjelf varit lottlös, bidragit till lättnad och tröst för de
lidande, var fru Gyllenburg. Hon hade hvarje vecka
aflagt något besök hos en betryckt medmenniska och efter
sin rad och lägenhet afhjelpf behofvet, icke allenast för
stunden, utan för veckor och månader.
Hennes egen garderob hade under liden undergått
en särdeles stor förminskning, och de arbeten som
hennes händer förfärdigade, ämnades lill någon behöfvande,
eller ock försåldes för någons räkning som ägde mindre
än hoD.
— Din mor lefver för andra, icke för sig sjelf, —
brukade hennes man säga till sin dotter, och han sade
sannt. Sedan hon hvarje dag först egnat tid och
omsorger åt sitt hus och de sina, gjorde hon det till sitt
studium att utleta hvarest verkligen behöfvande funnos och
huruledes hon på bästa sätt kunde bispringa dem i
deras nöd.
Ingen lofordade henne, de flesta som mottogo
hennes hjelp kände henne ej ens till namnet. Inga
biafsig-tet, ej en gång den ädlaste och bästa: "jag vill handla
så? ty det är min pligt," styrde hennes tankar, hennes
steg, hennes hand; nej, del var hennes kristliga hjertas
drift; opåkalladt och otvunget hade hon sina
medmenniskor ständigt i minne och hjerta, och tänkte ej allenast
på att afhjelpa de oundvikliga behöfven; det var hennes
högsta fröjd när hon någon gång kunde strö en af dessa
blommor, som i öfverflöd finnas i den rikes boning, i
den fattiges hem.
Den 1 Januari straxt på eftermiddagen tog hon sin
hatt och sin pelis.
— Går nu mamma ifrån oss? — frågade Engel.
— Om jag nändes att på en så stor högtidsdag taga
dig från pappa, skulle jag erbjuda dig göra sällskap.
— Jag har mina böcker och min målning!
—svarade Gyllenburg. — Låt henne följa dig!
Elisabeth och Engel gingo till ett, på en af de
aflägsnaste gatorna beläget hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
