Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Ett hastigt besök hos Gyllenburgska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
De gingo uppför en trång trappa; fru Gyllenburg
knackade pä dörren.
En ung qvinna mellan tjugu- och trettitalet öppnade.
Vid anblicken af Engel tog hon ett par steg tillbaka,
i det hon ovilkorligt sade:
— Huru skön . .. hvilken Engel!
— Denna rodnade då fru Gyllenburg inföll:
— Min dotter heter väl "Engel" efter sin mor. . .
men för öfrigt min goda mamsell, får hon, som vi alla,
vänta att blifva det tills stofthyddan en gång faller af.
— I sängen satt hennes något äldre syster; Engel
fastade genast ögonen på denna och föll i grät. Hon var
en personifierad afbild af det djupaste själslidande.
Elisabeth gick fram till henne.
— Huru står det till, mamsell Amalia?
— I dag som i går, i är sora förra året, och så
blir det tills dagarna hafva en ända.
Elisabeth fattade den lidandes hand sora hon tryckte
i sin, i del hon såg på Amalia med en blick, i hvilken
icke allenast deltagande utan äfven ömhet uttalade sig.
Ack, hvad denna blick gör mig godt. . . den tröstar
mer än de läugsta tal om undergifvenhet; blott jag får
se frun så upphör masken jag har här, — hon lade
handen på hjertat — att gnaga mig.
— Hvad är det hon säger, — frågade Engel
förvånad, — "har hon en mask i hjertat?"
— Hon menar smärtan, — svarade modren.
— Sådan som det vi erforo under kriget, eller det
som man känner då någon reser bort som man håller
mycket, mycket af.
— Kriget brydde min syster sig föga om . . . hon
har en sjukdom om hvilken ingen kan göra sig begrepp,
som ej sett dess verkningar eller sjelf erfarit densamma.
Hon är mjeltsjuk.
— Mjeltsjuk! Hvad vill det säga?
— Ett oupphörligt aldrig hvilande själsqval.
— Ack! — var det enda ord som undföll Engel.
Ur sin redikyl — den tiden hade man inga pirater
— tog Elisabeth ett par kakor chokolad samt en flaska
eau de cologne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
