Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Ett hastigt besök hos Gyllenburgska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
— Om detta kunde förfriska litet, — sade hont
läggande alltsammans pä bordet bredvid den sjuka.
— Allt, allt tankar frun pä: — sade Minchen, den
friska systern.
— Frun måste hafva lidit? — inföll Amalia med en
undrande blick.
— Det kan nog hända, — svarade Elisabeth.
— Men det har mamma aldrig talat om! —
inblandade sig Engel,
Hennes ögon föllo på en liten vacker bordstudsare.
— Mamsell undrar på att vi ha något så dyrbart,
men en herre, en svensk, som ett par gånger i början
af förra månaden var hos oss, gaf oss den; Amalia
klagade att hon ej sof om nätterna och att det vore sä
roligt att då hafva ett slagur.
— En herre, en svensk, och huru såg han ut! —
afbröt fort och lifligt Engel.
— Han var stor och lång . . .
— Hade blå, sköna ögon, öppna och goda? —
frågade Engel.
— Ja, — svarade Minchen, — men för öfrigt var
han icke vacker alls, han var litet koppärrig.
— Ack, mamma! det var han. Jo, han är . . .
vacker! — sade med ett nästan svärmande uttryck i blick
och röst Engel.
— Men han sade ju — erinrade sig Amalia, —
att han kände fru Gyllenburg.
— Han hade visst sett mig någon gång gå hit upp,
— trodde Elisabeth. — Förlåt mig, — sade hon lill
Amalia, — att jag dröjt en hel månad att besöka er;
det har varit oförlåtligt.
— Säg icke så, — svarade Amalia, — ingen är
skyldig att komma till mig, stackare! Den der herrn,
sora Minchen talar om, hade något så tröstrikt i sitt sätt.
som erinrade om frun; pastorn, liksom någon gång min
goda syster, ber mig låta bli att vara orolig; så gerna
kan jag bedja sjustjernan komma ned till mig. Vår
värdinna säger att jag har ingenting att sörja för; men
sådana der ord äro som taggar i ett sår. Har inte frun
nu en tid alla dagar bedt Gud för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
