- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
219

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Ett hastigt besök hos Gyllenburgska familjen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219

— Jo, det har jag, hvarföre frågar mamsell det?

— Under någon lid har det varit mindre mörkt
inom mig... jag tror på de godas förböner. Bed . . .
bed . . . bed alltid för mig! — sade hon lifligt.

— Och jag vill också bedja, — sade med en
englamin den oskuldsfulla flickan.

— Tack, tack! — sade den själsjuka och ville kyssa
Engels hand.

— Nej, det passar icke, — sade Engel, — det
bör vara tvärtom .. . jag vill kyssa dens hand, som Gud
så hårdt agar ... och tacka Honom, som har gifvit mig
så mycket godt.

— Icke "hårdt," mitt söta barn, agar Gud . . . men
det står i skriften : "den Gud älskar, den agar han."

Ett moln skuggade Engels panna, men hon teg.

— Skall jag läsa något för mamsell Amalia? —
frågade Elisabeth.

— Ja, frun läser så väl, men det gör icke Minchen
eller frun der nere. Stackars Minchen . . . hon har allt
mycket ondt af mig.

Elisabeth läste i en tysk psalmbok en vacker nyårspsalm,
men lade uär^ hon slutat, genast ihop boken. Hennes
känsla sade henne att icke ett sönderslitet hjerta länge
förmådde sammanhålla sina tankar.

— Nu skall jag försöka att qvarhålla det der, —
sade Amalia.

— Gud välsigne mamsell Amalia, — yttrade
Elisabeth, i det hon böjde sig ned, kyssande hennes panna.
Tro säkert att om Gud än döljer sig i molnet, är han
tillstädes med nåd och kärlek...

Men pastorn, — afbröt Amalia, — säger att när
menniskor kunna tröttna vid min klagan, hvad skall Gud
då göra?

— Han tröttnar aldrig, — svarade Elisabeth med
sin mest harmoniska röst. — Om mamsell Amalia har
behof af att utgjuta sig, så gör det för mig, jag
tröttnar icke.

— Ack, mamma! hvad det måtte vara förfärligt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free