Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Dufvoposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Fabrikshus ligga hela vägen framåt och till
landsvägen höres antingen väfstolen eller hammaren,
idoghetens symboler eller rättare vittnen om dess aktningsvärda
tillvaro i denna trakt.
Traktens trefnad och skönhet tyckes inverka på
folket, som öfverallt är öppet, godlynt och välvilligt.
Staden Elberfeld är särdeles vacker, reguliert byggd och
delas af Wipperfloden i tvänne delar.
Jag bor ganska trefligt hos en sidenfabrikör, som
har 800 arbetare, och som hvar lördag aflönar sitt folk
med 1200 rdr klingande mynt.
Om jag nu finge börja min bana, skulle jag ha lust
att blifva fabriksidkare, och det anar mig, alt om 50 år
härefter har upplysningen hunnit nog långt, för att låta
adelsmannens son, när hans intellecluella anlag motstrida
allvarligare studier, utan vanheder, inträda inom den
aktade handtverksklassen; det lif och den rörelse som råder
på en större fabrik, sympathisera med mitt lynne, och
hvem vet, om du icke en dag finner mig med afrakade
mustascher och ordenstecknet på den tarfliga rocken sitta
i en verkstad; så underligt har man sett förr en gång.
Innan jag lemnade Hamm, gjorde jag som sagt är
ännu ett besök i det i mitt förra bref omnämnda
Fran-siscanerklostret. Aftonen var regnig och mörk; med
möda kunde jag leta mig fram i de långa klostergångarna,
der jag ej kunde se en hand framför mig, och der blotta
andedrägten gaf genljud i hvalfven. Inbillningen hade
fritt spelrum, och utan att hafva anlag för vidskepelse,
både man här i sanning kunnat blifva en andeskådare.
Hastigt nådde ett heralands-ljud mitt öra, en krigssång
sjungen af en bland de tolf lfär inqvarterade svenska
soldaterna, återkallade mig till verkligheten. Jag infördes till
måltidsrummet, der en ung m;»n, pater Angeius, ådrog sig
min uppmärksamhet. Af inre böjelse hade han i sitt
sextonde år ingått i andliga ståndet. Jag ingick med
honom i ett längre samtal. Det var intressant att
in-blicka i denna rena själ, som var i ordets vackraste
bemärkelse en Herrans boning, utan att vara ett lillhåll för
Perlbandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
