Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Dufvoposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
lor. — Kring kyrkomurarna äro små sidokapeller med
sina altaren, vid hvilka läses mässa hvarje dag. Uti ett
sädant, långt fram i kyrkan, förvaras enligt kalholikernas
påstående, de tre heliga konungars ben uti en
silfverkista, omkring hvilken flera ljus brinna nalt och dag.
Det är efier dessa trenne helgon, som Cöln kallas tre
konungars stad.
Nu kom en kamrat och frågade om jag ville besöka
Ursuliner-klostrei, kallad efter S:t Ursula... tanken, det
friaste och snabbaste vi ega, det enda i verlden oss
tillhöriga, öfver hvilket ingen annan kan befalla, for genast
till min syster Ursula, som då jag lemnade henne, var
föga lyckligare än Adéle.
Jag går bort på ett par timmar, men är snart äter
hos dig . . .
Jag kommer nu ifrån Ursuliner-klostret, och i
korthet vill jag omtala mitt hastiga sällsamma besök derstädes.
Vid en liten port, på hvilken var en med jerngaller
förvarad skottlucka, hängde en liten klocksträng; då man
drog pä den visade sig portvakterskan, som såg ut som
en alf i fårakläder. Hon anvisade oss sällskapsrummet,
försedt med ett bord, två stolar och en kakelugn. De
på väggen midtemot befintliga dörrarna liknade ett skåp;
efter en half timmas väntan hördes ett doft buller,
ett-lås upplästes, dörrarna flögo in i väggen, ett jerngaller
blef synligt, och innanför detsamma stod en nigande
svartklädd qvinna med hvitt dok. Det var abbedissan,
lifslefvande. Hon tycktes vara omkring fyrti år, och var
icke obehaglig hvarken till utseende eller väsende. Hon
sade sig vara en fröken von Smul, uppfostrad vid hofvet
i Baden, och bar nu, sora andlig syster, namnet
Cuni-guuda. Hon var föreståndarinna för tjugu nunnor, hvilka
dagligen undervisade tjugu unga flickor. Ingen karl, med
undantag af biktfadren, var det tillåtet att se någon af
nunnorna, och den vördige patern fick endast genom
gallret tala med dem. Hon försäkrade oss alt aldrig är¾
någon nunna gjort sig skyldig till löftesbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
