- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
236

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XXIII.

En nattlig scen i Warnhems kyrka.



Det hade varit dystert på Dahla under den förflutna
vintren; de gamla hade tagit några steg djupare ned i
årens kyliga dal, bekymren hade ökat fårorna i deras
ansigten, men den inbördes kärleken, ännu alltid den
samma i deras hjertan, var den eld vid hvilken de värmt
sig, när stormar inom och utom hus skakat deras lugn.

Tvänne söner i annat land deltogo ännu i krigets
äfventyrliga strider. En dotter i djup sorgdrägt med ett
spädt barn på armen, begret sitt käraste på jorden; en
annan dotter några bösskott derifrån, var en lekboll för
en förvillad faders fixa idée och en listig styfmoders
intriger, och ursprungliga anledningen till hennes lidande
var: en af de tio, som de fostrat, vid sitt hjerta och i
sitt hus.

Men ”dagen är aldrig så lång att icke aftonen stundar”
och vintren aldrig så kall och mörk, att icke våren,
med sol, varma vindar och sångfåglar kommer. April
månad med sin ombytliga väderlek, hade redan inträdt.
I Dahla trädgård voro krusbärsbuskarna gröna och
penséerna utslagna; en friskare färgton började så småningom
genomgå familjlifvet.

Den unga enkan, hvilken vi sett stum och dyster
som den tillslutna grift, hvilken gömde hennes lifs glädje,
hade nu åter vaknat till intresse för lifvets verklighet;
icke var det flärd, lek och joller som drog henne med
sig i hvirfveln. Nej, gömmande i djupet af sitt hjerta
sin saknad och sina minnen, bar hennes sköna ansigte
prägeln af en viss ungdoms friskhet; hon deltog i andras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free