Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorg, i andras intressen, i andras glädje; det var icke
mer en personifierad bild af sorgen, hvilken snäcklikt
skred genom rummen; det var en lefvande verksam qvinna
som visste att Försynens vägar äro icke allenast
outransakliga, men äfven visa; hon slöt sig med ett nästan
trånadsfullt begär till dem hon hade qvar; hennes lilla flicka,
en afbild af den begråtne, utgjorde hennes högsta fröjd;
när Elin log, log äfven hon: i detta älskliga barn såg
hon sina kommande dagars stöd och tröst, och hon
gjorde sig sjelf det löfte, alt med den största omsorg vårda
och fostra den veka ömtåliga plantan. Hon täflade med
Eva i uppmärksamhet mot föräldrarna; medan hennes
man lefde, syntes hon någon gång sjelfvisk, men nu räckte
hon till för alla. "Henriks fattige" (bland andra den
sörjande modren, nämnd i början af detta arbete) åtog
hon sig; hon hade fullt upp att göra; hennes af naturen
glada, öppna, något excentriska natur hade genom sorgen
blifvit märkbart förädlad, och brukade Benedikta säga:
— Mig tyckes alt det var just en lycka att baron
dog, ty frun var förut ett barn, men nu har hon blifvit
en fullvuxen menniska.
Unga Marianne Osbahr beredde sig till den första
Nattvardsgången. Tvänne gånger i veckan var hon i
prostgården, och hvarje gång hon derifrån återvände, var
hon nästan alltid förgråten.
På fru Altheas fråga: "Hvad går åt dig?" —
svarade hon: — Jag får aldrig tala med Ursula, åtminstone
ej ensam.
Det var riktigt rörande att se med hvilken ömhet
alla husets medlemmar omhuldade den unga flickan;
archiatern ansåg icke deu undervisning, hon tillika med de
andra nattvardsbarnen moltogo, tillräcklig; ensam satt han
med henne i sin helgedom, der han efter sin egen
method meddelade henne kristendomens läror. Han meddelade
henne äfven undervisning i svenska och fransyska språken,
samt historia, geografi och naturalhistoria. Fru Althea
roade sig att lära henne musik. I hushållning och
handarbeten tog hon lektioner af Eva; att hennes uppfostran
blifvit vanvårdad var omisskänneligt, och det enda i
hvilket hon egde färdighet var: stickning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
