Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
allt, således rådde väl icke handbok och kateches för den
saken. Men när kommer nn knektarne lillbaka?
— Jag tyckte du brydde dig ej stort om Henrik
när han var hemma, — inföll fru Althea.
— Jo, gjorde jag så, men han brydde sig icke om
gamla Dikta, — och hon drog en ljudelig suck.
— Han var hos henne som bäst behöfde honom, —
inföll Adéle med osäker röst.
— Pluto skäller! — ropade Marianne.
— Någon kommer, — sade Eva, — det kör.
Marianne som stod vid fönstret berättade:
— Notarien kommer hem.
Man talar om menniskor som alltid förebådas af
deras egen vålnad, men det gifves äfven några, hvilkas blotta
åsyn liksom instinktlikt sprider en slags otrefnad hvar de
visa sig, helst i familjelifvets kretsar; Gabriel Nordensvärd
hörde till dessa vanlottades antal.
Redan i sin barndom var han åtföljd, om vi så få
uttrycka oss, af sin demon. Barnen kände sig i sina
lekar alltid mera obesvärade oÜr "icke Gabriel var med;"
han grälade väl icke, men den skygga misstrogna blicken,
de i hans samtal inkastade få, men bittra orden, drogo i
mer och mindre grad, med undantag af Henriks, hvarje
hjerta ifrån honom.
Demonen, som nästlat sig intill barnet, hade ej
öfvergifvit den unga, välbildade menniskan.
Vid Mariannes ord: "notarien kommer" mörknade
archiaterns blick och en ovilkorlig tystnad inträdde i den
lilla kretsen; han steg in, mekaniskt uppstego de unga,
de gamla sutto qvar; sjelf hade han en ypperlig färg och
hans hastiga rörelser tillkännagåfvo att han var mera än
vanligt lifvad.
Han gick fram till fru Althea, kysste hennes hand,
och mot sin vana såg han henne i ansigtet, då hon
ofrivilligt studsade tillbaka för den blick som mötte hennes;
i denna blick lyckte hon sig skönja en nästan demonisk
glädje.
— God afton Gabriel, — tilltalade honom
archiatern. Hvadan kommer du och hvarföre kommer du?
— Är jag ej välkommen? — frågade han med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
