Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af mensklig storhet, beder jag för detta värnlösa barn,
för hvilket jag föga kan göra. Lär henne att rätt bedja
sitt "Förlåt oss våra skulder så som vi förlåta dem oss
skyldige äro!1’’ Förbarma dig öfver henne, fråntag henne
den kalk, som man åt henne lillreder, men låt henne
framför allt ihågkomma de löften, hon här vid altaret
gifvit dig!"
Ljusen i lanternan slocknade; månens ljus ersatte
eldens och kastade sill magiska, fantastiska sken på dessa
praktfulla lemningar af en förgången tid.
Stillatigande lade den gamle sin arm omkring den
ungas lif och förde henne lill prestgården.
Han stannade vid porten och omfamnade henne med
dessa ord:
— Jag skall göra hvad jag kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
