Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Engels prisma brister sönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
— "Min lilla Engel!" — upprepade han med en
halft ironisk, halft klagande ton.
— Hvarifrån kommer ni sednast?
— Ifrån Briissel. Jag har helsningar till Engel från
en . . . bekant ... en vän . . . eller hvad han för henne
är . . . får hon sjelf säga . . . från en ung officer i svensk
tjenst, löjtnant Nordensvärd.
Den skönaste karmosin höjde sig på hennes kinder;
hon nedslog ögonen under det att ett leende krusade
hennes läppar; slutligen såg hon upp till honom; det var
något på engång blygsamt, rent och oskuldsfullt i
hennes blick.
Vår grefve hade i sina dåsar sett många skönheter’
af olika natiouer, men något så idealiskt skönt tyckte han
sig tillförene aldrig hafva skådat, hvarken i konsten eller
i Verkligh" t en.
— Icke har grefven träffat Nordensvärd? — sade
hon med låg, men tydlig röst.
— Jo; händelsen förde oss till samma logis; den
unge Svensken behagade mig, vi blefvo snart bekanta;
en dag kom jag händelsevis i hans rum: på bordet låg
en öppen plånbok, i hvilken ett fruntimmerspot trätt var
infattadt; innan han hann få fatt i densamma, kastade
jag mina ögon pä porträttet . . . föreställ er min
förvåning, när jjig igenkände Engels bild!
— Ja, — svarade hon blygt, — jag har gifvit mitt
hjerta och mitt löfte till Henrik Nordensvärd; jag har
just längtat att få säga det för min gode, ädle, faderlige
vän, men nu tackar jag Gud, som fogade det så, att ni
först skulle träffa hvarandra ... ett hinder likvisst, som
jag icke känner .. . måtte lägga sig emellan vår förening
Mina föräldrar veta del, fast icke jag . . . tala med
dem derom . . . och ni, som hittills gjort så mycket för
mig och dem, skall visserligen icke nu undandraga oss
ert beskydd . .. Jag har ett så fast förtroende både
till er förmåga och till er vilja, att jag tror att det
finnes ingenting som ui icke kan både förekomma och
hjelpa . . .
— Engel . . . han . . . har afstått dig till . . . mig!
— Gud, min Gud! — utropade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
