Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Engels prisma brister sönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Skälfvande som eft löf, hade hon neddignat på
golfvet, om icke han moltagit henne i sina armar.
Hennes mor återkom först, hennes far ett ögonblick
sednare; nu brast den prisma sönder, i hvilken Engel hittills
skådat lifvet; i de mest passionerade uttryck berättade han
henne i hennes föräldrars närvaro: att han, medan hon
ännu som barn var i hans hus, älskat henne, att då han
blef enkling, var det hans tanke, alt så snart Engel fyllt
sitt aderlonde år tillbjuda henne sin hand, att den
rörande ömhet, hon visat honom, hade ingifvit honom de för
framtiden skönaste förhoppningar.
— När jag, — fortfor han, — fick se ditt porträtt
i en annan karls händer, käude jag, vid trettioåtta
årsålder, för första gången furierna sönderslita mitt bröst.
Min harm vände sig mot din far, sora utan min vetskap
bestämt öfver ditt öde; en förklaring egde rum mellan
Nordensvärd och mig, ocb den öppenhjertige unge
man-aen kunde ej dölja det lian kände mina förhållanden i
detta hus...
— Jag har aldrig vetat om andra förhållanden, —
afbröt Engel, — än dem, sora välgeroingarna å ena och
tacksamheten å andra sidan ingifver.
— Men din far kände min hemlighet; jag hade
ålagt honom att bevara dig åt mig, och del var min
mening, då jag återkom, att säga dig allt; men han har
förrådt mig . . .
— Inlet förräderi är begånget, — svarade
Gylleu-burg med värdighet; — jag har aldrig gifvit grefven
något löfte .. . och emedan jag ville sjelf vara den förste,
som mundi ligen underrättade dig om hennes förbindelse,
offentliggjorde j»g icke heller densamma.
— Har Henrik afstått mig? — frågade Engel
upprörd.
Orden dogo nästan bort.
— Ja, om du sjelf vill det.
Våldsamt häfde sig Engels bröst: hennes mor
utsträckte sin högra arm, och hon lade sitt hufvud till detta
trogna hjerta. Ögonen tilSslöto sig; hon fruktade att
fästa dem på något yttre föremål; hon ville ostörd reda
sina tankar. Slutligen såg hon upp:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
