- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
262

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Lysning, Bröllop och Död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

lill Marianne, på hvars ansigte en med ångest blandad
förvåning uthyekte sig: — Sitt qvar lill gudstjenstens
slut, då jag möter dig vid kyrkporten!

— Hvart går du?

— In i prostgården.

Just som Adéle satte foten på trappan, hvilken ledde
upp till Ursulas rum, kom prostinnan mot heone i
förstugan. Denna var, kanske för första gången i sitt lif
märkbart förlägen.

— Jag vet ej om jag drömt, om jag yrat, eller om
jag hört rätt? —■ sade Adéle, som knappt helsade.

— Är det lysningen som friherrinnan menar? —
sade Appolonia med temlig fattning, — så tvår jag mina
händer: det är min mans verk: Ursula har fogat sig efter
hans önskan och jag tror att hon en gång skall tacka
sin far, som tänkt för henne, då hon ej sjelf förslod sitt
eget bästa.

Adéle skyndade upp för trappan, nyckeln var ur
dörren.

— Ursula ! öppna, — bad hon.

Hon hörde huru man innanföre gjorde ett fruktlöst
försök att efterkomma hennes önskan.

— Ar ej nyckeln i dörren? — svarade Ursulas röst,
— då har min styfmor tagit ur den och jag är inläst.

Det var ett så kalladt dubbel-lås på denna dörr; då
den lästes utifrån, kunde ej den person som var i
rummet på något vilkor sjelf befria sig ur sin arrest.

Adéle, af naturen ytterst liflig, utropade, i det
hennes kinder genom den inom henne upplågande vreden,
erhöllo den grannaste färg:

— Det här är präktigt! och störtade hon ned för
trappan, först i salen, sedan i förmaket, der fru
Appolonia, högst prydligt klädd i en mörkröd
bomullslevantins-klädning, salt i en soffa, läsande i en italiensk bok.

— Jag anhåller att prostinnan har godheten lemna
mig nyckeln till Ursulas rum, ty jag måste träffa henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free