Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Lysning, Bröllop och Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
— Nyckeln, — svarade hon, tagande på sig en
oskyldig mine, — sitter ej den uti?
— Nej, visst icke.
— Då har jag säkert i tankarna tagit ur den; —
och hon började söka likt och olikt.
— Ve mig, — sade hon, — "ve mig" var ett af
proslmuans hvardagsuttryck; — om jag vet hvar jag lagt
den; men nu spelade händelsen henne det lilla spratt
att inskicka en piga, sora begärde något, hvilket tvingade
henne att öppna en byrålåda; hastigt drog hon upp
densamma, och Adéles snabba blick kastade sig genast på
den deruti befintliga nyckelkorgen.
— Den är kanske der, — inföll Adéle, då hon,
hastigare än tanken, grep den och fattade en stor nyckel.
Appolonias ansiglsfärg blef blodröd, men som hon
nästan aldrig förifrade sig, sökte hon dock all bibehålla
fattningen.
— Jag har sådana der små distractioner iband, —
sade hon, som må ursäktas den som har så stort hushåll
och så mycket annat att tänka på.
Adéle tog hell simpelt nyckeln och spatserade upp
för trappan, öppnade den tillåsta dörren, då Ursula blek,
men sansad, salt uppkrupen i en liten soffa; hon lekte
med ringen som hon höll mellan sina händer.
Hennes gyldne flätor hade upplöst sig och nedfallit
på hennes hvita hals; hennes ansigte var om möjligt ännu
blekare än vanligt, och liknade lill färgen den
nettelduks-klädning, som omslöt hennes fina späda gestalt.
Hon satt qvar; hon syntes så trott och medtagen
ut, som om det kostat henne möda att lyfta sig ur stället.
— Har det då kommit så långt? — frågade Adéle,
-— och genom hvad mirakel har detta skett?
— Visste ni icke af del? — frågade Ursula, utan
att en muskel rörde sig i hennes ansigte.
— Nej intet förrän då jag hörde lysningen
afkunnas från predikstolen.
— Har icke Gabriel omtalat huru han fått den arma
fogeln i snaran.
— Nej icke ett ord ... ej en gång för vår fader
och vår moder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
