Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Lysning, Bröllop och Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
— Icke en helsning, icke en lyckönskning?
Till hvad skulle vi lyckönska dig? — frågade Hertz
med sin djupaste, långsammaste, starkaste bas.
— Till del mest afgöraude steget i min lefnad . . .
till milt giftermål!
- — Giftermål! — inföll gumman, spännande i
honom sina skarpa, bruna ögon, — gif icke åt denna
nedriga komplott delta heliga namn; du är min systerson,
Gabriel, och ännu mer, min fosterson! men jag säger dig
nu, pä denna sabbalhseflermiddag, i Guds och i min
makes närvaro, alt du är oss elt sorgebarn . . . och jag vore
nästan färdig tro, att vi genom något misstag i din
uppfostran ådragit oss Guds förbannelse!
Medan hon ännu talade, gick archiatern med
korslagda armar fram och tillbaka pä golfvet; det dröjde
länge innan han vunnit nog välde öfver sig sjelf, för att med
lugn kunna säga några ord; slutligen inföll han:
— Jag begriper icke huru en karl kan vara i så
lo-tal brist pä all hederskänsla, alt han vill tvinga sig till
hustru.. . Gabriel, som du nu sjelf beredt dig eget hem,
har du icke behof af mitt . . . och jag förvisar dig —
rösten blef ännu högre och långsammare — från den
boning, der du bortjollrat din barndom och förberedt dig
till dina studier. — Vulkanen brann våldsamt inom hans
åhörares bröst, — och — fortfor den gamle, — med
min vilja öfverstiger du ej mera min tröskel, förrän du
en dag kommer i betryck, då är du välkommen!
Lindrigt darrande stödde sig Gabriel mot dörrposten.
— Bevistar ej fa . . . ej archiatern milt bröllop?
— Nej!
— Min mors syster? Han vände sig till fru Althea.
— Nej, icke heller hon, ingen i mitt hus; icke en
gång gamla Benedikta skulle jag dertill vilja gifva
tillåtelse, — svarade Hertz.
Gabriel tog ett par djupa andedrag; slutligen sade
han med koncentrerad sinnesrörelse:
— Den som är så hård, så obeveklig, måste
glömma att han sjelf en gång skall stånda inför en domstol
af högre beskaffenhet än de rätter, der jordens svaga
söner skipa rättvisa och orättvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
