Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Lysning, Bröllop och Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Klockan var 5 på aftonen; det hade regnat hela
dagen och ingen ljusglimt kunde ännu upptäckas på
himmelen.
I förmaket stodo framför soffan tvenne på en
broderad matta utsirade kullerstolar.
Tvänne vilkor hade Ursula fästat vid det till hennes
bröllop aftvungna löftet, alt vigseln skulle ega rum
hemma, samt inga andra gäster än Lagman Hertz och hans
hustru samt komministern, äfven med fru, skulle inbjudas.
Alla på Dahla hade vägrat mottaga inbjudningen.
Frosten hade ej sjelf styrka att förrätta vigselakten.
Fru Heloise Hertz hade klädt bruden, och styfmodern
under tårar ditfästat kronan.
— Jag befarar ändå, — sade brudgummen till sin
blifvande svärfar.
— Nej, ingen fara. Jag känner henne bättre.
— Men kom ihäg hennes ord i sista stund,
— Lika mycket... jag är lugn.
Med boken i sin hand stod komministern framför
kul-lerstolarna, och brudgummen, klädd i nofräUs-uniform,
gulblek med sänkta ögon, hade redan intagit sin plats, då
fadren införde den hvitklädda bruden.
Ett högtidligt allvar hvilade pä hennes panna; det
var som hon med sin blick sökt himmelen. En lätt
rodnad flammade upp på de bleka kinderna; läpparna rördes
sakta till en bön. Förstniet kastade Gabriel en blick pä
bruden, aldrig hade hon synts honom så skön.
Akten börjades; presten framställde först den till
brudgummen vanliga frågan, hvilken besvarades ined ett
högt ja, och nu vände han sig till bruden: ""infor Gud
- och denna kristna församling frågar jag dig, Ursula Maria
P., om du vill hafva denna föreställda person, Gabriel
Nordensvärd, till din äkta man.11
1 — Nej! — svarade Ursula med klar och tydlig,
fastän låg röst, i del hon med en blick, i hvilken
fasthel och beslutsamhet uttalade sig, såg upp till presten.
— Gud! — utbrast brudgummen, under del att
fadren vacklade tillbaka; ångestdropparna framprässade sig
på hans panna. Handen darrade, så alt benen knappast
Perlbandet. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
