Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. I Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
lynne var, om möjligt, ännu mera angripet, än hans
kroppsliga hydda; Engels äsyn tycktes för honom vara
nödvändigare än luft, ljus och vatten; hon salt om
aftnarna vid hans bädd och söfde honom med sin sång.
Om dagen spelade, läste och talade hon för honom;
skriftligen besvärade han henne med frågor "om hon emottog
bref från Nordensvärd". etc.
Afskyende all osanning, sade hon i början — ja;
— men när hon såg det vidriga intryck, han häraf
erfor, svarade hon, under det samvetet högt anklagade henne,
med bortvänd blick: — nej, — då han skref på sin tafla.
— Besmitta icke dina läppar med en osauning! —
och den renhjertade flickan brast i gråt.
Så gingo dagarna tills December månad, då det
oroliga hjertat brast i dödens mörka natt; Engel var fri, men
andra bekymmer trädde i stället.
Grefve Liehtenfeld hade väl sökt att betrygga Engels
framtid, men hans slägtingar lyckades att genom något
kryphål i lagen tillskansa sig den förmögenhet, som den
aflidnes testamente tillförsäkrat henne. Kort derefter
förlorade Gyllenburg den pension, som han under tvenne
års förlopp åtnjutit af sachsiska regeringen.
Utsigterna blefvo allt mörkare.
— Nu, mitt barn, — sade fadren till dottren, —
måste jag, ehuru med sorgen i hjertat., hedja dig upphöra att
skrifva till Nordensvärd, ty alla utsigter för vår framtid
synas vara stängda. — Om jag känner honom rätt, skulle
han äfven vilja belasta sig med oss, och vi måste spara
honom denna börda, och oss denna förödmjukelse.
Engel svarade i sin okunnighet om penningens rätta
värde:
— Jag kan ju sälja mitt halsband!
— Ack min stackars flicka, känner du ej ännu hvad
fattigdom vill säga?
Emellertid tilltog hans hemlängtan, genom
försäljningen af deras dyrbaraste lösörebo, taflorna och pianot
inberäknade, funno de medel att resa till Köpenhamn,
der han ämnade att som porträttmålare någon lid
uppehålla sig; först var han närmare fäderneslandet, och se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
