- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
288

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. I Köpenhamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288

dan hoppades han att lättare kunna komma derifrån
öfver till Sverige.

Knappast dit anländ, sålde Engel genast sitt
halsband, föräldrarna ovetande. — Kort derpå insjuknade
Gyllenburg; han tycktes väl nu vara på bättringsvägen, ,
men han var dock pä långt när icke återställd.

Så stodo sakerna när det oväntade mötet inträffade.
Engel tryckte åter hoppets blida genius till sitt hjerta,
och händelsernas utveckling skall snart visa oss, om
denna hoppets genius ånyo sviker sina ljufva
rosenfärgade löften.

Om aftonen salt Henrik ännu qvar i den lilla
familjekretsen, då Adéle redan lemnat densamma.

Gyllenburg hade intagit sängen; Elisabeth satt i en
fåtölj, bredvid honom, Henrik och Engel i en liten soffa,
lagom för tvenne personer. Deras händer voro
saraman-slutna.

— Vägren mig icke hennes hand, — sade Henrik.
— Jag trodde mig, då vi sist åtskiljdes, älska henne
öfver allt på jorden .. . men jag visste dock icke huru kär
hon var mig fönän jag var åter bland de mina .. . utan
henne... hvad jag erfor, låter sig ej beskrifvas, det var
som om hjertat fallit ur milt bi öst, och dock kände jag
till följe af den smärta jag erfor, att det satt qvar . ..
men när hennes bref slutligen uteblefvo , . . nådde denna
smärta sin höjd ... jag skref och skref, och fick intet
svar ... hade jag nu ej träffat eder, hade jag bestämdt
rest lill Leipzig nu i höst. — Jag eger ej något utom
min tjenst ... det är sannt, men jag är redan kapten
... och om ett par är hoppas jag få kompagni, jag
sätter mig antingen ned på milt boställe, eller ock tar jag
mig ett arrende. — Vi lefva inskränkt... men vi bedja»
vi arbeta, och den Högstes hand skall beskydda oss!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free