Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. Landstigningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21)2
Klockorna ljödo och tillkännagåfvo att sabbaten
stundade; med öm uppmärksamhet omgaf familjen ländstolen,
oroligt följande hvarje rörelse i den älskade sjuklingens
anlete; hans ögon hvilade oafvändt på den framför
honom sig utbredande taflan. En hög purpurfärg öfvergjöt
hans ansigte; den fuktiga dimma som lade sig öfver
ögonen, skymde uttrycket af de många olikartade känslor,
som i dem uttalade sig; en nervös darrning öfverföll hela
hans varelse; läpparna rörde sig lindrigt, hans händer
knäppte sig ofrivilligt samman; ju närmare och tydligare
föremålen skönjdes, ju starkare blef hans rörelse; han
tog några djupa andetag, liksom hade han velat insupa
luften i det land, som sett honom födas; den som från
längre tider tillbaka var van att läsa i hans själ, kunde
nu i detta ögonblick tyda hvarje tanka, hvarje känsla
inom densamma; klockljuden klingade för hans öron som
en sammanringning til! Evighetens siora tempeltjenst; han
hörde dem icke allenast, han förnam dem inom sitt bröst,
men deremot susade hvarje ord som pä fartyget talades, förbi
honom, liksom vindens ljud, som i nästa minut dör bort.
Sakta, sakta runno några tårar, af honom sjelf nästan
omedvetna, utför hans kinder. Med en melodisk röst,
omöjlig alt. med ord återgifva, sade han klart och tydligt,
liksom till sig sjelf:
"Rennst du das Land?"*).
Nu lopp fartyget in i hamnen; en mängd personer
stodo på bryggan, men ibland dessa, längst fram, en
gammal man,’ hvars silfverlockar sköto fram under hatten;
han aftog den och svängde den i luften.
— Hvem ser jag? — utropade Gyllenburg.
På en gäng hastigt och varsamt lade Henrik armen
kring den till moder Svea återkommande sonen, och förde
honom i land, hvarest den fmdne läraren stod, öppnande
honom sina armar.
Hvad de omkring dem många åskådarne tänkte,
bekymrade dem lika litet som oss, och vi lyssna blott till
*) "Känner du det landet?’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
